Ja … och nej.
Jag trivs enormt mycket med att få möta så många människor varje dag,
och hjälpa dem lösa sina problem. Jag trivs nästan ännu mer med mina
kollegor som jag ganska fort har lärt mig att älska för deras bra sidor. Och
jag trivs lustigt nog fantastiskt bra med att ligga på vägarna och se nya
sidor av Sverige varje dag.
Jag trivs mindre bra med att spendera 24 timmar om dygnet med en och
samma människa. Jag trivs ännu mindre med de utskällningar jag kan få
dagligen av upprörda kunder. Och jag trivs slutligen allra minst med att vara
ifrån min älskling så mycket, för att sedan komma hem och vara så utpumpad
att jag inte ens orkar kramas med honom. Än mindre prata.
Jag har lärt mig att älska och hata yrket.
Frågan är bara hur länge jag stannar.
Ett år, en månad, eller en sekund till.