Vad som blir tydligt när man granskar dessa olika exempel är att när våldsutövningen är legitim är den tydligt kopplad till utövarna och dessa är oftast män eller blir kopplade till manlighet. När våldet däremot är illegitimt är det utfört av könlösa individer. Gärningsmännen beskrivs som ungdomar, galningar eller avvikare i största allmänhet – men aldrig som män. Ändå är det just den faktorn (att vara man) som är den i särklass viktigaste variabeln när man ska karaktärisera en våldsbrottsling. Brottsförebyggande rådets statistisk över brottsligheten år 2006, vilket är de senaste siffrorna som finns att tillgå, visar att drygt 11 000 personer dömdes för något brott inom kategorin Brott mot person (misshandel, våldtäkt, dråp, mord och dylikt.) 126 av dessa 11 000 personer var kvinnor.
En överväldigande majoritet, ca 99 procent, av de dömda gärningsmännen är alltså män i den här typen av brott. Och detta är inget nytt fenomen, mäns dominans inom området har varit konstant (eller till och med ännu högre) sedan man började föra statistik över våldsbrottslingar.
En dryg månad efter ”Bevara oss från gatuvåldet”-manifestationen i Kungsträdgården hölls en annan manifestation med samma budskap, men med en avgörande skillnad. Denna manifestation fokuserade på förövarna istället för offren. Det var en ”Samling mot mäns våld” som är en återkommande manifestation anordnad av organisationen Män för jämställdhet, också denna i Kungsträdgården en lördag. Politikerna var där, artisterna var där och många organisationer som länge arbetat mot våld var där. Men allmänheten? Tja, det kom ungefär tio åhörare under hela dagen.
När det är mäns våld som diskuteras istället för gatuvåld händer det alltså någonting med intresset och engagemanget. Men det finns ett undantag. I ett specifikt sammanhang görs det en stark koppling mellan våldsutövare och manlig kultur. När en flicka i vintras dog efter ett fall från en balkong i Malmö var SVT snabba med att definiera denna händelse som hedersrelaterat våld. I Aktuellt intervjuades en man som representerar ett projekt som arbetar mot hedersrelaterat våld. Han sade att det hedersrelaterade våldet aldrig går att bekämpa utan att arbeta med de som utövar det, alltså männen och den patriarkala kulturen som finns i dessa familjer. Här vågar man alltså göra den koppling mellan våld, patriarkal kultur och män som är så utomordentligt tydlig även i gatuvåldet, krogvåldet och ungdomsvåldet. Den analys som görs av ”andra” kulturers föreställningar om mäns och kvinnors roller borde också göras på vår egen svenska, vita, moderna kultur. Men för att kunna göra en sådan analys måste vi först och främst erkänna att manlighet är förknippat med våld och att det gör män till potentiella och befintliga våldsutövare, i legitima såväl som i illegitima våldssammanhang.
